små citroner gula

Har legat inne sen i onsdags. Åkte in i onsdags för att börja med strålningen, vilket jag gjorde och det gick bra. Det är höften som strålas den här gången, eftersom jag började få ont därifrån. Inbillar mig att det redan känns bättre, även om det kanske tar lite längre tid innan effekten kommer.

Hur som helst hade jag också hela buken full av vätska, pga låga albuminvärden som, om jag förstår det rätt (vilket jag sällan gör, lätt komplicerat det här...), beror på att tumörerna är lite mer aktiva just nu.
Det började bli lite jobbigt att gå omkring med all vätska, hade gått upp ungefär 8 kg på 3 veckor, bara vatten.
På onsdagkvällen åkte jag ner till röntgen för att sätta ett dränage på magen så vätskan ska komma ut. Men läkaren kom inte i genom bukväggen, så efter en timmes grötande gav hon upp, vilket tålamod! Men jag höll på att bryta ihop, och det märkte hon nog. Nytt försök på torsdag morgon, det tog en kvart och var väl det minst jobbiga hittills.

Nu får jag ligga här ett par dagar tills vätskan är tömd. För den som gillar lite småäckliga detaljer har jag nog tappats på 3 liter vätska. Börjar känna igen min mage snart.

Nu blir det pensions-tv a la På spåret.

Året har nu påbörjats på sjukan, första behandlingen på Ryhov. Kändes jättebra med personal och allt. Det är så skönt att pumpa in gifterna i kroppen och lägga all sin kraft på att de ska verka! Tycker ibland jag mår oförskämt bra, Har nog glömt bort hur det är att vara frisk. Årets första dagar var febriga och allmänt kassa, men jag piggade på mig lagom till behandlingen, och alla värden ser bra ut.

I samband med senaste sjukusbesöket gjordes även röntgen, har börjat känna av höften och har även fått ont i handleden, så det blir lite strålning framöver antagligen.

Konstigt hur hjärnan fungerar. Min syster berättade för mig att när barn är sjuka gör de ingen stor grej av det för de förstår inte att de inte alltid kommer kännas så här, att det kommer bli bättre. Jag är nog där fortfarande. Jag kan se folk göra saker jag inte klarar av så bra och tänka: herregud hur orkar ni! Det kan vara saker som att stå upp på bussen, att gå upp för en trappa utan att flåsa, sätta sig på huk och inte behöva använda hela kroppen för att ta sig upp. Hur som helst är jga tacksam för varje dag. Jag fick en underbra jul med familjen, när vi lika gärna kunde spenderat en på sjukhuset i ett töcken, som i somras.

Igår sov mina syskonbarn här, och jag slogs av känslan hur mycket jag älskar dem! Hjärtat svämmar över!

Nu känner jag mig hemmastad ordentligt, känns så skönt att vara "hemma".

Skulle lagt upp bilder från helgerna, men sladden har krypit och gömt sig.

Den senaste veckan har varit kaos. Flytt och försöka få in min tvåa i ett rum... Har inte slagit på datorn knappt.
Men nu är jag bosatt i Mullsjö, och det känns faktiskt riktigt bra. Jag har min fina familj runt omkring mig, och de bästa vännerna mycket närmre. Underbart.

Mindre underbart var att tumörerna verkar anpassa sig till cellgifterna och har växt lite igen. Jag har bytt behandlingstyp, och det ska förhoppningsvis bromsa igen. Den 30/12 ska jag träffa läkaren på Ryhov för första gången, och en kommer behandlingen igång här istället.

Tar nu en liten paus i bloggandet. Ska fira jul och nyår med så lite fokus på skiten som möjligt. Imorgon inhandlas de sista klapparna, och jag ska skämma bort min familj detta året, för utan dem skulle jag gått under för längesen.

Hoppas ni får en underbar jul, och ta hand om varandra, var tacksamma för att ni får fira jul tillsammans och strunta i om ni inte hinner julstäda hela huset eller laga all maten. Tar på mig rollen som tacksamhetsombud, så lyssna på mig! Livet är underbart, men alldeles för kort för att klaga och gnälla på varandra.

Ses 2011!

Fick hem mina röda kängor idag. Funderar på att sova jämte dem. De är så fina.

Är trött och väldigt mätt efter trevlig middag med arbetskamrater. Drack ett halvt glas champagne och ett halvt glas rödvin, gud så gott. Kommer sakna K & V så, vill inte lämna jobbet, de är världens bästa.

Blir en behandling till innan jul. Krockar med Ullaredsresan såklart. Plånboken kanske blir glad, men inte jag.

Julmarknad, eller åtminstone skulle det vara det, i Torshälla. Inget att ha. Men lite julmys med mamma blev det i alla fall!



BTW, Måns, din julskiva suger. Tacka vet jag Dolly!



Lite trött och lite illamående, men annars är tillvaron bra just nu. Mycket att se fram emot! Trodde aldrig att jag skulle se fram emot att flytta till Mullsjö, men det känns så bra!

Nu är sista behandlingen över för ett tag, vet ej vad som händer framöver, men en månads uppehåll minst. Känns skönt för kroppen att kunna återhämta sig från gifterna, men samtidigt oroligt för hur reaktionen på tumörerna blir. Ska njuta av december, överdosera vänner och familj och julstämning.



Ett ställe jag inte kommer sakna, trots att allt fungerade superbra och mina sköterskor är bäst!
Lägg märke till mina proffsigt målade ögonbryn, ögonbrynspenna fron GeKås, vilket fynd!

Imorgon tar jag en taxi upp till sjukhuset, brukar inte vara ensam vid behandlingarna, men imorgon blev det så. Rent praktiskt är det inte svårt för mig att ta mig till sjukhuset ensam, skulle väl till och med kunna ta mig till fots om det är så. Hur som helst ville jag inte åka upp själv, utan tänkte att jag ber om skjuts, av någon som ändå är ute och åker vid den tiden och som, när jag blev sjuk, förvissade mig om att jag kan ringa mitt i natten och inga problem är för stora. Men som mycket annat är det bara något man säger, det låter väl bra. Ledsen blev jag, och arg. Analyserar mitt eget beteende, menar vi det vi säger? Många har sagt till mig att jag kan be om hjälp när som helst. Några av er tvekar jag inte en sekund på att ni skulle ställa upp, ni vet vilka ni är tror jag.

Nä, nu släpper jag det negativa. Personen i fråga vet vad jag tycker.
Imorgon får jag träffa underbara sköterskan, hjälp att kämpa mot skiten och sen kommer min fina mamma och håller mig sällskap. Mitt i allt har jag det ganska bra ska ni veta. Och bättre ska det bli när jag flyttar. Känner mig just nu trött på stan och allt där till, förlåt Älsklingstuna, men vi behöver vara ifrån varandra ett tag.

Som den shopoholic jag är, humörsvängningen ledde till skoköp. Det bara hände.

Bilden togs på min födelsedag, in action på Harrys, dagen innan jag åkte till akuten... Tänk vad ovetandes jag var.

Barn är underbara! Tjejen som ska flytta in i min lägenhet var här idag med sin son och tittade. Skönaste kommentaren, "jag tycker hon är flintskallig" ropar han till sin mamma när han ser mig. Hahaha, bjuder på det, han har ju rätt...

Röntgen gjord idag. Jag har en bra känsla. Det går bra det här. Jag mår bra.
Hann med lite shopping med... Lite smått, julkort, mysbyxor, storhandling av Compeedplåster till alla sprickor på händer och fötter =(, otrevlig biverkning.
Lunch på jobbet, åh vad jag saknar att jobba och träffa mina unerbara kollegor... Men på torsdag blir det glögg och gröt med tandsköterskor och hygienister, kul!

Som jag anade blev inte tågresan helt smidig. Jag har inte åkt tåg på evigheter, det har kännts så osäkert att sitta fast på ett tag om jag blir illamående eller någor skulle krångla. Igår var jag i alla fall så pigg att jag tyckte det skulle funka. Det gjorde det också, till Arboga. Där blev vi avslängda en halvtimme försenade, med ingen anslutning beställd. De visste inte ens hur många vi var som skulle vidare. En av de andra passagerarna fick telefonnr till tågvärden, och skulle ringa om det dröjde. Efter en halvtimma i -13c (väntsalen stängd...) meddelade hon att hon lämnat över till bussbolaget och kunde inget göra. Efter ytterligare en halvtimma ringer taxibolaget, och då kom vi iväg... Det tog 50 minuter för SJ att beställa taxi EFTER att vi stigit av, och 10 minuter för taxin att komma...

Men nu är jag hemma i Eskilstuna, det var så tomt när jag kom hem igår. Har ju nästan flyttat alla grejer till Mullsjö. Försökte desperat skapa lite julstämning med hjälp av Willys när jag köpte frukost i morse. Funkar.



Några av er undrade hur det var på SPAt i helgen. Vi var på Varbergs Kurort. Supermysigt ställe. Skulle tagit lite kort, men av någon anledning glöms det alltid bort. Jätteskönt att bada, och vara bortkopplad från morfinpumpen en liten stund. Ansiktsbehandlingen var skön, men hon var lite extra försiktig och ville inte klämma så mycket på mig... Kanske var klokt. Maten däremot var inget bra. Så besviken på supén på kvällen. Frukost- och lunchbuffén var bättre. Hatar när man köper dyr mat på restaurang och känner att man kunde gjort det så mycket bättre själv.

Detta mötte oss på rummet när vi kom, alkoholfri skumpa, frukt och choklad!

Efter att ha krånglat med nålar och pumpar, och fått lära mig hur jag ska sätta dit nålen i armen själv och fått klartecken att bada, kommer jag på att badkläderna inte följde med mig från Eskilstuna.
Pappa skulle till Habo och köpa valla, tog en chansning och med hjälp av gullig personal, hittat bikini, off-season! Fick följa med in på lagret och peka! Jättekul ju. Första bästa bikini satt som smack, så bra det kan sitta på min magra med kortisonsvullna kropp... Några bikinibilder på mig blir inte att vänta, men bikinin kan ni ju få se!



Ps. Bernhard hälsar till Malin att han och Bianca numera är Mullsjökatter, (kram från mig också)!



På lördagmorgon åker vi till Varbergs kurort, mamma, syster och faster. Ska bli underbart!

De senaste veckorna har det inte funnits ork eller lust att dela med mig av vad som händer. Beskeden har varit olika från dag till dag och jag har inte orkat ta in allt.
Det började med lite ont på höger sida när jag andades, för ungefär två månader sedan. Tänkte att det kanske var något fel på min PAK, men efter röntgen konstaterades att det dåg bra ut. Någon annan förklaring till smärtorna fick jag inte. Någon månad gick och även vänster sida började göra ont, varje andetag kändes och ligga på rygg var nästan omöjligt. Vid nästa behandling tog jag upp detta med sköterskan, läkare kom och lyssnade på lungorna och ny röntgen beställdes och behandlingen sköts upp. Fick då veta att jag hade vatten i lungorna, och ett något oklart besked att något mer fanns där, tumörskräcken satte in och här nånstans kändes allt väldigt hopplöst. Dagen efter gjordes en skiktröntgen, och beskedet jag fick då var ett det såg bättre ut en väntat, men inte bra. Efter ytterligare väntan gjordes en tömning av vätskan på höger sida, och jag med min nyutvecklade sprutfobi tjöt hela tiden. Ännu mer väntan på provsvar från vätskan. Läkaren ringde och kunde då berätta att de inte kan hitta några cellförändringar i vätskan och tumörmarkörerna ligger på samma låga nivå som tidigare. Detta tyder på att det inte är någon tumör i lungan, ingen aktiv i alla fall, men inget kan heller uteslutas, det finns undantag, om än osannolika sådana.

Detta beskedet fick jag i förra veckan, och för några dagar sedan var jag på behandling igen, en ny sort denna gång som heter Campto. Tydligen så byter man efter ett tag, för annars har ju förra behandlingen gett effekt.

Nu befinner jag mig i Mullsjö, och har lite smått börjar göra mig hemmastadd. Pappa har ordnat så fint i rummet och jag har en egen liten "etta" på nedervåningen med toalett. Mysigt!

Som ni kanske försår har de senaste veckorna varit väldigt utmattande, men nu känner jag mig hyfsat pigg, psykiskt och fysiskt. Ska blogga lite bättre framöver, men risken är att det blir en julblogg ett tag framöver. Har sån sjuk julkänsla och går bananas på julpynt i mitt lilla rum. Har redan bakat pepparkakor, pepparkakshus och lussekatter. Och laddat hem julmusik.



Kaffelusten är tillbaka, om än tillfälligt (?!). Latte på mysiga Tingsgården, kommer sakna vissa delar av E-tuna...

Idag ska jag ut och handla julklappar! Jag har sån längtan till julen att jag tänker dra ut på det så länge som möjligt. Julmust, pepparkakor och slå in paket! Det tänker jag pyssla med så här i början av november.

Annat som händer just nu... Jag har sagt upp min lägenhet! Jag flyttar hem till päronen ett tag. Ska bli helt underbart att ha familjen så nära. Hur det blir när jag är frisk vet jag inte. Är nog inte helt redo att ge upp mitt arbete här. Men det är en senare fråga. Mullsjö, jag kommer hem!

Har inte varit utanför dörren sen i fredags (hade besök av min fd granne, tillika barndomsvän i helgen, underbart!). Dags att få lite luft kanske?