små citroner gula

Spenderade natten på akuten, pga av feber. Eva skjutsade upp mig vid 9 och 8 timmar senare kom jag upp på Onkologens vårdavdelning. Där var det fullt, så jag fick sova i ett behandlingsrum där de hade ställt en säng. Fancy! Men de kunde inte hitta någon orsak till febern, alla prover var ok, så vid halv 3 fick jag åka sjuktransport hem som kostade mer än taxi... Hmm.

Den planerade behandlingen blir uppskjuten, nästa blir 12 juli.

Nu är jag dessutom inskriven på ASIH (avancerad sjukvård i hemmet...). Innebär att jag slipper åka till akuten i fortsättningen, kan ringa direkt till dem så kommer de till mig. Så kan jag lämna prover och få medicin hemma. Känns skönt på ett sätt, men jag ville undvika det så länge det gick, för nu känner jag mig SJUK! Bara gamlingar som får hemhjälp liksom... Dum tanke, det är ju bara för att hjälpa mig.

Senaste dagarna spenderades i Mullsjö, men större delen av helgen i sängen... Feber upp och ner, och senaste behandlingen tog mycket mer på krafterna än väntat. Midsommarkvällen åt jag köttfärsås och kollade på film med lillebror. Ingen nubbe här inte!

Nu mås det bättre, jobbade idag och det gick bra.

Men, jag är prickigare än någonsin, tonårsakne framstår som en promenad i parken. Ok, kanske överdriver lite, men tacka gud för foundation! Hyn är verkligen min ömma punkt, och just nu är det jobbigast. Kanske låter lite väl fåfängt, men hittills har det inte synts utanpå att något är fel, och då är det lättare på något sätt. Kanske kommer en bild, men inte troligt.

Nu ska jag skriva något som jag trodde jag var för cynisk för: Alla ni som faktiskt har det ganska bra, jag räknar mig själv till den här gruppen för det mesta, NJUT! Livet ÄR kort och förändras när man minst anar det.

“You must do the thing you think you cannot do. You gain strength, courage, and confidence by every experience by which you really stop to look fear in the face. You are able to say to yourself, 'I lived through this horror. I can take the next thing that comes along.” Eleanor Roosevelt

Biverkningarna av antikropparna... Ärret efter venporten läker fint dock!

Tre dagar med feber, och ingen ork... En väntad biverkning av antikropparna, och ett tecken på att kroppen jobbar. Humöret är inte på topp just nu.

Mina vita blodkroppar var för låga för att få andra dosen FLV. Åkte på lite feber, så nu blir det att ta det lugnt några dagar och hoppas på att febern ger med sig. Mycket tv, soffa och vila med andra ord! Synd bara att allt som visas är BRÖLLOPET, I don't give a crap!

Har sorterat papper, slängt skräp och organiserat min sko/bokhylla! Två av mina favoritsaker i samma hylla:

Bästa möjliga nyheter idag! Innan dagens behandling fick jag veta att jag inte är muterad! Dvs mina elaka inneboende är känsliga för målsökande behandling. Utöver de två cellgifterna fik jag även antikroppar som ska sätta sig på cancercellerna och förhindrar tillväxt och spridning.

Preparatet heter Vectibix och är väldigt nytt. Inte helt utan biverkningar förstås...

Fick en hel necessär med krämer och tvålar som förhoppningsvis ska hjälpa... Tillväxt av ögonfransar!?

Firade med en god lunch på Sylvia och inhandlande långklänning och solhatt, blir inte mycket sol för min hud i sommar.

En dag med massor av energi! Måste säga att periodvis är livet underbart, och om man bara kan hålla fast vid den känslan även vid sämre stunder ska jag banne mig fixa det här.

Jobbade på förmiddagen, storhandlade, tvättade, lagade mat till Eva och bjöd pappa på resterna när han dök upp. Han följer med till op imorgon. Fina pappa (och mamma med) som ställer upp i alla lägen och slänger sig fram och tillbaka mellan Mullsjö och Eskilstuna!

Lite nervös. Undrar hur det går till liksom, en liten slang som ska ner i ett blodkärl. Hoppas på narkos, men sist pratade de om lokalbedövning?! Läskigt... Har annars en väldigt hög smärttröskel, men har börjat bli rädd för smågrejer som droppnålar och pytteoperationer, var kommer det ifrån?

Köpte Hibiscrub på Apoteket inför Port-a-Cath-operation på onsdag (Port-a-Cath är ett implanterbart injektionssystem, som ger god tillgång till blodkärl och
underlättar intravenös behandling, både för patient och personal = en liten dosa under nyckelbenet)

Vilken tur att jag läste bruksanvisningen...

Immunförsvaret är som svagast 7-10 dagar efter cytostatikan, och nu är jag förkyld, inte bra, vill inte att behandlingen blir uppskjuten på grund av det... Magen har äntligen börjat återhämta sig efter förra behandlingen, men har nu ont i ryggen igen. Mamma tror det kan vara kortisonet?

Imorgon är det studentfirande för kusinen, vill vara med och pigg och glad.

Förra veckan satt jag i solskenet på Café Sylvia med ett halvt glas vin, vill ha solen tillbaka!

 

 

 

I brist på solsken tröstar jag mig med ett par fina Terra Plana-skor!
Kommer på posten i nästa vecka!

---

---

Låg vaken en stund inatt och funderade på vad jag skulle göra just nu om allt var som det brukar. Om jag inte var sjuk.
Jobba. Det är vad jag skulle göra. Jag älskar mitt jobb, men det är ju nästan det enda jag gör. Fast jag skulle också vara mitt uppe i semesterplanerna. FEM veckors sammanhängande semester hade jag att se fram emot i år.
Jag och Emma skulle lära oss att surfa, något som vi kom fram till att vi nog är väldigt bra på.

Den 6 juli ska jag på CT (datortomografi). Fram till dess tar jag semester från oro och worst case scenario.

Hela veckan hos föräldrarna i Mullsjö. Katterna följde med, kul tycker Bernard & Bianca, mindre kul tycker mammas katter. Well.

Förväntade mig att må kasst, men känner mig ganska ok. Fler biverkningar att förvänta efter flera behandlingar, men än så länge...

Fika på Landhs med Emma, sen försökte vi hitta något att göra, men efter fyra trisslotter gav vi upp. Mullsjö är till för vila! Ska försöka ta mig i genom en omöjlig bok.

Ikväll ska jag prova bilbingo (!).

Ligger 6 kg minus för tillfället (ingen katastrof) och fick med mig näringsdrycker från sjukan. MEN jag förstår inte. Det är meningen att de ska ersätta en måltid om man inte kan få i sig mat/mellanmål? De går ju inte att dricka, och det borde vara lättare att äta något man tycker om...

Sitter inne i soffan och ute skiner solen... Fick behandling på morgonen och är lite tröttare än jag varit tidigare.
Svårast är att acceptera denna trötthet. Så mycket jag vill göra, men orken finns inte. Skräp!

Lånar några ord från Vimmelmamman: "...blundar och låtsas för en minut att allt är som vanlig så är det det. Vara i nuet. Inte i framtiden eller det förgångna. Det är en stor konst som kräver ett ständigt arbete."

Ska svida om, rycka upp mig och möta upp en vän på en solig uteservering tillsammans med lillebror och tänka precis så.

Oxaliplatin & FLV = dagens dos. Alla värden var bra! Slog ihjäl tre timmar i källaren på Mälarsjukhuset tillsammans med lillebror. Kuratorn kom förbi, hon är jättegullig, pratar om allt och inget. Känner mig på gott humör och undrar om det kommer slå mig snart, vad som faktiskt händer.
En vanlig biverkning av Oxaliplatin är att man blir känslig för kyla, i händer och svalg. Undviker man att ta i frysta saker och inte drycker/äter kallt så ska det vara ok. Men jag var tvungen att testa...



Den omtalade Slagsta-glassen.
Sen ett besök på Maxis kylavdelning. Det gick bra.
Det enda jag märker är att överläppen "stelnar" när jag äter kallt, mycket irriterande då det liksom inte går att prata normalt... Lite ofrivillig Restylanebehandling.
Spenderar resten av dagen i soffan med massa mat och trevligt sällskap. En trevlig biverkning av kortisonet är att jag är sugen på ALLT!

Imorgon kommer lillebror!

...mina knäppgökar. Hoppas att leverpastej gör allt bra igen, funkar nog även på Emma (inte för att jag har försummat henne).

 

Jag har pysslat med annat. Fikade med B, vilket resulterade i det här:

Har inte åkt inlines sen...jag skrapade upp händer och knän i 6:e klass. Tänkte inte på det när jag efter att ha åkt i fem minuter köpte dessa:

Har numera både handleds- och knäskydd och undviker nog backar.

Energi utan dess like idag. Fin dag, fin kväll.

Telefonsamtal från dr P. Fortfarande inget svar från Uppsala angående gentesten som ska visa om jag är kandidat för targeted therapy (antikroppsbehandling som ger sig på cancercellerna i stället för alla snabbväxande celler som vid cytostatika). Hade hoppats på ett svar idag...

Till den goda nyheten. Dr P tror att behandlingen har effekt, jag har slutat med Dexofen och har ingen feber längre. Nu tar jag bara Alvedon någon gång om dagen.

En bra start på dagen! Lycklig.

...telefonsamtal. Mår illa, så nervös är jag. RING NU DÅ!