små citroner gula

Alltså det här med cancer är väl tillräckligt crappy, måste jag bli ful också? Mina ögon rinner och jag ser ut som ett spökdjur, skallig och allt. Får ju inte direkt någon större lust att röra mig från soffan...
Så dagens inlägg blir ett gnälligt sådant. Förutom ögonen så har självsprickorna börjat komma på allvar, fingrar, tår, hälar. Det suger!
För att muntra upp mig lite ansökte jag till Förkvälls drömshopping, kan ju alltid hoppas att cancerkortet funkar :).

Kram från spökdjuret!

Piggare än väntat, men aptiten har ingen hejd... Är det knäppt att köpa en chokladask till sig själv?

Har haft en underbar helg! Kortisonet gör mig full av energi, men jag vet att nu går det neråt ett par dagar...
Skulle gärna tillbringa veckan på jobbet, men förbereder mig på lite lugnare tillvaro. Soffan, sängen, boken, tvn!

Japp, nr 53 Laura!

Gårdagens inlägg är borta? Skumt...
Ville bara informera att behandlingen är igång igen. Uppkopplad till cellgiftspumpen, frikopplad imorgon.
Har minskat morfindoserna lite, ska bli av med den snart! Är så förbannat trött på behandlingar och sukhus och CANCER.

Tre timmar gick på ett kick, lite shopping med mamma. Nu är benen slut, och spenderar kvällen på soffan!

Dagens inköp:



Kofta (ja, Emma, likadan, men annan färg iaf...)



Mössa och vantar!



Ett till till samlingen!



Nu förtjänar jag lite vila! Sen blir det tacos och manikyr. Bra dag. Cellgifter suger.

Har inte sovit ordentligt på säkert två veckor. Det sliter på kroppen och sinnet. Fick sömntabletter igår, provade igår. Vet inte vad jag ska tro, jag sov i och för sig, och vaknade bara 2 gånger tror jag. Säkert 4 timmar i sträck. Men jag mådde konstigt, blev orolig i kroppen och vet inte om jag är mera utvilad nu... Kanske ska prova en natt till.

Igår skulle jag gått till jobbet en stund och hälsat på. Orkade inte. Det enda jag gjorde var att ta mig till Willys och handla mat. Denna dagen verkar inte bli bättre. Det finns ingen energi i min kropp, ingen lust till något. Vill sova.

En dusch kanske? Och en promenad... Solen skiner!

Dagarna går fort och bloggen har blivit vilande. Det är bra med mig, om man nu kan säga så när man har cancer? Jo, jag kan göra det. Jag känner mig bra. Visst känner jag av behandlingen, och det är inte en promenad, men ändå mår jag bra, inifrån och ut.
Veckorna som har varit har inneburit många glada besked. Senast för några dagar sedan fick jag vet att antalet tumörmarkörer i blodet har minskat kraftigt, vilket tyder på att behandlingen gör sitt. Det är så skönt att kunna dela dessa besked med alla som oroat sig tillsammans med mig.

Tack Emma för en mysig helg, saknar dig mycket när vi inte ses. Du gav mig styrka att visa upp mitt skalliga huvud, och jag trivs med det. Peruk är inte min grej känner jag. Skallig och stolt! Jag kämpar.