När allt är över ska jag börja leva igen

Kommer på mig själv ganska ofta med att tänka på allt som jag ska göra när jag är frisk. Som om det är då livet börjar. Just nu sitter jag mest och väntar på att den här cancergrejen ska ta slut. Är så trött på behandlingar och illamående och nålar och morfin. Vill ha mitt liv tillbaka.

Min syster frågade mig om det är många som har slutat höra av sig sen jag blev sjuk. Mina riktiga vänner slutar aldrig höra av sig, det vet jag, men alla ytliga vänner försvinner rätt fort. Det är liksom ingen som frågar cancertjejen om hon ska med ut, eller ta en fika... Kanske inte hade gjort det själv heller. Kanske inte ens följer med om någon frågar.

Jag skrev när allt det här började att livet går vidare. Att jag ska leva mitt liv trots allt, kan någon berätta hur man gör?

Cissi, min fina syster, håller mig sällskap i helgen. Hoppas att hon lyckas liva upp mig med lite shopping och bio.
Herregud, vad jag tycker synd om mig idag.

ps. Peruk nr 3, ganska uppenbart va?

Kommentarer
Postat av: Eva

Du är å förblir min IDOL! Många kramar från mig!

2010-08-28 @ 12:40:03
Postat av: newsha shalchizadeh

ja kommer hem i början på nov!! fb maila mig om du kommer va i gbg då?! oxox

2010-08-28 @ 13:33:28
Postat av: Åse

Visst blir man förvånad över folk!!!! Man tror man har vänner men när man verkligen behöver dom så är dom borta med vinden! Sånt gör mig så JÄVLA förbannad. Skäms på er...



Kram

2010-08-28 @ 13:48:38
Postat av: Johanna Rånge

Hej! Va hemma hos min föräldrar för någon dag sen och mamma hade hittat en bok jag hade gjort när jag va kanske 6-8 år... en av sidorna hade jag klistrat in en bild på oss när vi va 4-6år och skrivit om min kompis i torestorp :) så jä*la roligt! Stavade som en kratta. Skickar en energi kram

2010-08-28 @ 20:43:05
Postat av: Malin J

Trist när människor slutar höra av sig, men å andra sidan vad är dom då för vänner? Kanske bara sådana som "slukar" energi ändå som du kan behöva till annat kul. Det är dom riktiga vännerna du behöver. Dom som slutar höra av sig är säkert bara osäkra på hur dom ska bete sig, men det är ju ingen ursäkt.



Du och jag har ju inte haft kontakt på många herrans år, men jag läser din blogg och vill i alla fall skicka lite (eller självklart mycket) positiv energi till dig!!



Vi är ju i alla fall släkt min "lilla" tremänning =)



Försök se något positivt i varje dag och även om livet kan kännas som att det står stilla ibland så går det ändå vidare och framåt. Att leva här och nu är svårt, men ta dom krafter du har och försök göra det bästa av det varje dag.



Stor kram till dig och hälsa Cissi också!



KRAAAAM



Malin Johansson

2010-08-28 @ 21:06:07
Postat av: Gertrude Johansson

Vi tänker ofta på dig, undrar hur du har det och förstår att du går igenom en tuff perod! Kämpa på Sara, trots att det känns motigt så tror jag du har styrkan att fixa detta <3. Du är i våra tankar varje dag och vi sänder dig massa styrke kramar. Lennart och Gertrude

2010-08-28 @ 23:34:50
Postat av: Marit

Hej sötnos, tycker det är så jävla bra att du tänker på vad du ska göra sen. Jag hoppas självklart att jag får följa med på några äventyr! Tycker du ska öva in en seger dans! Man vet aldrig när man kan behöva den. Vi alla hoppas att den kommer till användning så snart som möjligt. Tills vi ses får du ha det hur bra som helst! hälsa cissi.



Styrka och energikramar

marit

2010-08-29 @ 07:28:55
Postat av: B

Hoppas att du fick shoppa loss,kanske lite skor:)

Blev det Bio?Vad såg ni?Grown ups?

En dag i taget,jag kommer gärna och piggar upp dig!

Cyberkram så länge:)

2010-08-30 @ 11:30:05
URL: http://sarawarn.blogg.se/
Postat av: Elina

Bra perukval! I say go for 3.. Iofs har jag erfarenhet av lockigt hår, det kanske vore ngt att testa nu när du har möjligheten att testa på? ;)

Sköt om dig! Kramar!

2010-09-01 @ 22:47:59
Postat av: En vän från förr

Jag har aldrig haft din sjukdom, men jag vet hur det är att vara i en sjukdom som aldrig tycks ta slut, som äter upp en inifrån och bryter ner allt det som du, men även andra sett som din person.



Jag vet hur det är att inte orka, att känna sig hjälplös, hur det är att vara på den botten man befinner sig på när sjukdomen tar över ens liv och är allt man orkar med.



Jag vet också hur viktiga de personer som orkar ta kampen åt en i det läget är. De som vägrar låta dig känna dig sjuk hjälper dig till en inställning att övervinna sjukdomen och de som låter dig vara sjuk hjälper dig att orka igenom den. Jag hoppas du har möjlighet att omge dig av båda.



Jag ville bara att du skulle veta att jag tänker på dig, krya på dig och låt det ta den tid det tar att komma igenom sjukdomen. Det krävs mycket mod idag för att våga vara sjuk. Många kramar

2010-09-11 @ 22:58:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0