små citroner gula

Den senaste veckan har varit kaos. Flytt och försöka få in min tvåa i ett rum... Har inte slagit på datorn knappt.
Men nu är jag bosatt i Mullsjö, och det känns faktiskt riktigt bra. Jag har min fina familj runt omkring mig, och de bästa vännerna mycket närmre. Underbart.

Mindre underbart var att tumörerna verkar anpassa sig till cellgifterna och har växt lite igen. Jag har bytt behandlingstyp, och det ska förhoppningsvis bromsa igen. Den 30/12 ska jag träffa läkaren på Ryhov för första gången, och en kommer behandlingen igång här istället.

Tar nu en liten paus i bloggandet. Ska fira jul och nyår med så lite fokus på skiten som möjligt. Imorgon inhandlas de sista klapparna, och jag ska skämma bort min familj detta året, för utan dem skulle jag gått under för längesen.

Hoppas ni får en underbar jul, och ta hand om varandra, var tacksamma för att ni får fira jul tillsammans och strunta i om ni inte hinner julstäda hela huset eller laga all maten. Tar på mig rollen som tacksamhetsombud, så lyssna på mig! Livet är underbart, men alldeles för kort för att klaga och gnälla på varandra.

Ses 2011!

Fick hem mina röda kängor idag. Funderar på att sova jämte dem. De är så fina.

Är trött och väldigt mätt efter trevlig middag med arbetskamrater. Drack ett halvt glas champagne och ett halvt glas rödvin, gud så gott. Kommer sakna K & V så, vill inte lämna jobbet, de är världens bästa.

Blir en behandling till innan jul. Krockar med Ullaredsresan såklart. Plånboken kanske blir glad, men inte jag.

Julmarknad, eller åtminstone skulle det vara det, i Torshälla. Inget att ha. Men lite julmys med mamma blev det i alla fall!



BTW, Måns, din julskiva suger. Tacka vet jag Dolly!



Lite trött och lite illamående, men annars är tillvaron bra just nu. Mycket att se fram emot! Trodde aldrig att jag skulle se fram emot att flytta till Mullsjö, men det känns så bra!

Nu är sista behandlingen över för ett tag, vet ej vad som händer framöver, men en månads uppehåll minst. Känns skönt för kroppen att kunna återhämta sig från gifterna, men samtidigt oroligt för hur reaktionen på tumörerna blir. Ska njuta av december, överdosera vänner och familj och julstämning.



Ett ställe jag inte kommer sakna, trots att allt fungerade superbra och mina sköterskor är bäst!
Lägg märke till mina proffsigt målade ögonbryn, ögonbrynspenna fron GeKås, vilket fynd!

Imorgon tar jag en taxi upp till sjukhuset, brukar inte vara ensam vid behandlingarna, men imorgon blev det så. Rent praktiskt är det inte svårt för mig att ta mig till sjukhuset ensam, skulle väl till och med kunna ta mig till fots om det är så. Hur som helst ville jag inte åka upp själv, utan tänkte att jag ber om skjuts, av någon som ändå är ute och åker vid den tiden och som, när jag blev sjuk, förvissade mig om att jag kan ringa mitt i natten och inga problem är för stora. Men som mycket annat är det bara något man säger, det låter väl bra. Ledsen blev jag, och arg. Analyserar mitt eget beteende, menar vi det vi säger? Många har sagt till mig att jag kan be om hjälp när som helst. Några av er tvekar jag inte en sekund på att ni skulle ställa upp, ni vet vilka ni är tror jag.

Nä, nu släpper jag det negativa. Personen i fråga vet vad jag tycker.
Imorgon får jag träffa underbara sköterskan, hjälp att kämpa mot skiten och sen kommer min fina mamma och håller mig sällskap. Mitt i allt har jag det ganska bra ska ni veta. Och bättre ska det bli när jag flyttar. Känner mig just nu trött på stan och allt där till, förlåt Älsklingstuna, men vi behöver vara ifrån varandra ett tag.

Som den shopoholic jag är, humörsvängningen ledde till skoköp. Det bara hände.

Bilden togs på min födelsedag, in action på Harrys, dagen innan jag åkte till akuten... Tänk vad ovetandes jag var.