små citroner gula

Imorgon tar jag en taxi upp till sjukhuset, brukar inte vara ensam vid behandlingarna, men imorgon blev det så. Rent praktiskt är det inte svårt för mig att ta mig till sjukhuset ensam, skulle väl till och med kunna ta mig till fots om det är så. Hur som helst ville jag inte åka upp själv, utan tänkte att jag ber om skjuts, av någon som ändå är ute och åker vid den tiden och som, när jag blev sjuk, förvissade mig om att jag kan ringa mitt i natten och inga problem är för stora. Men som mycket annat är det bara något man säger, det låter väl bra. Ledsen blev jag, och arg. Analyserar mitt eget beteende, menar vi det vi säger? Många har sagt till mig att jag kan be om hjälp när som helst. Några av er tvekar jag inte en sekund på att ni skulle ställa upp, ni vet vilka ni är tror jag.

Nä, nu släpper jag det negativa. Personen i fråga vet vad jag tycker.
Imorgon får jag träffa underbara sköterskan, hjälp att kämpa mot skiten och sen kommer min fina mamma och håller mig sällskap. Mitt i allt har jag det ganska bra ska ni veta. Och bättre ska det bli när jag flyttar. Känner mig just nu trött på stan och allt där till, förlåt Älsklingstuna, men vi behöver vara ifrån varandra ett tag.

Som den shopoholic jag är, humörsvängningen ledde till skoköp. Det bara hände.