Att fördriva tiden på ett sjukhus...
Har legat inne sen i onsdags. Åkte in i onsdags för att börja med strålningen, vilket jag gjorde och det gick bra. Det är höften som strålas den här gången, eftersom jag började få ont därifrån. Inbillar mig att det redan känns bättre, även om det kanske tar lite längre tid innan effekten kommer.
Hur som helst hade jag också hela buken full av vätska, pga låga albuminvärden som, om jag förstår det rätt (vilket jag sällan gör, lätt komplicerat det här...), beror på att tumörerna är lite mer aktiva just nu.
Det började bli lite jobbigt att gå omkring med all vätska, hade gått upp ungefär 8 kg på 3 veckor, bara vatten.
På onsdagkvällen åkte jag ner till röntgen för att sätta ett dränage på magen så vätskan ska komma ut. Men läkaren kom inte i genom bukväggen, så efter en timmes grötande gav hon upp, vilket tålamod! Men jag höll på att bryta ihop, och det märkte hon nog. Nytt försök på torsdag morgon, det tog en kvart och var väl det minst jobbiga hittills.
Nu får jag ligga här ett par dagar tills vätskan är tömd. För den som gillar lite småäckliga detaljer har jag nog tappats på 3 liter vätska. Börjar känna igen min mage snart.
Nu blir det pensions-tv a la På spåret.
Hur som helst hade jag också hela buken full av vätska, pga låga albuminvärden som, om jag förstår det rätt (vilket jag sällan gör, lätt komplicerat det här...), beror på att tumörerna är lite mer aktiva just nu.
Det började bli lite jobbigt att gå omkring med all vätska, hade gått upp ungefär 8 kg på 3 veckor, bara vatten.
På onsdagkvällen åkte jag ner till röntgen för att sätta ett dränage på magen så vätskan ska komma ut. Men läkaren kom inte i genom bukväggen, så efter en timmes grötande gav hon upp, vilket tålamod! Men jag höll på att bryta ihop, och det märkte hon nog. Nytt försök på torsdag morgon, det tog en kvart och var väl det minst jobbiga hittills.
Nu får jag ligga här ett par dagar tills vätskan är tömd. För den som gillar lite småäckliga detaljer har jag nog tappats på 3 liter vätska. Börjar känna igen min mage snart.
Nu blir det pensions-tv a la På spåret.
Nytt år, nya utmaningar, samma jävla kamp mot cancern
Året har nu påbörjats på sjukan, första behandlingen på Ryhov. Kändes jättebra med personal och allt. Det är så skönt att pumpa in gifterna i kroppen och lägga all sin kraft på att de ska verka! Tycker ibland jag mår oförskämt bra, Har nog glömt bort hur det är att vara frisk. Årets första dagar var febriga och allmänt kassa, men jag piggade på mig lagom till behandlingen, och alla värden ser bra ut.
I samband med senaste sjukusbesöket gjordes även röntgen, har börjat känna av höften och har även fått ont i handleden, så det blir lite strålning framöver antagligen.
Konstigt hur hjärnan fungerar. Min syster berättade för mig att när barn är sjuka gör de ingen stor grej av det för de förstår inte att de inte alltid kommer kännas så här, att det kommer bli bättre. Jag är nog där fortfarande. Jag kan se folk göra saker jag inte klarar av så bra och tänka: herregud hur orkar ni! Det kan vara saker som att stå upp på bussen, att gå upp för en trappa utan att flåsa, sätta sig på huk och inte behöva använda hela kroppen för att ta sig upp. Hur som helst är jga tacksam för varje dag. Jag fick en underbra jul med familjen, när vi lika gärna kunde spenderat en på sjukhuset i ett töcken, som i somras.
Igår sov mina syskonbarn här, och jag slogs av känslan hur mycket jag älskar dem! Hjärtat svämmar över!
Nu känner jag mig hemmastad ordentligt, känns så skönt att vara "hemma".
Skulle lagt upp bilder från helgerna, men sladden har krypit och gömt sig.
I samband med senaste sjukusbesöket gjordes även röntgen, har börjat känna av höften och har även fått ont i handleden, så det blir lite strålning framöver antagligen.
Konstigt hur hjärnan fungerar. Min syster berättade för mig att när barn är sjuka gör de ingen stor grej av det för de förstår inte att de inte alltid kommer kännas så här, att det kommer bli bättre. Jag är nog där fortfarande. Jag kan se folk göra saker jag inte klarar av så bra och tänka: herregud hur orkar ni! Det kan vara saker som att stå upp på bussen, att gå upp för en trappa utan att flåsa, sätta sig på huk och inte behöva använda hela kroppen för att ta sig upp. Hur som helst är jga tacksam för varje dag. Jag fick en underbra jul med familjen, när vi lika gärna kunde spenderat en på sjukhuset i ett töcken, som i somras.
Igår sov mina syskonbarn här, och jag slogs av känslan hur mycket jag älskar dem! Hjärtat svämmar över!
Nu känner jag mig hemmastad ordentligt, känns så skönt att vara "hemma".
Skulle lagt upp bilder från helgerna, men sladden har krypit och gömt sig.
