små citroner gula

Året har nu påbörjats på sjukan, första behandlingen på Ryhov. Kändes jättebra med personal och allt. Det är så skönt att pumpa in gifterna i kroppen och lägga all sin kraft på att de ska verka! Tycker ibland jag mår oförskämt bra, Har nog glömt bort hur det är att vara frisk. Årets första dagar var febriga och allmänt kassa, men jag piggade på mig lagom till behandlingen, och alla värden ser bra ut.

I samband med senaste sjukusbesöket gjordes även röntgen, har börjat känna av höften och har även fått ont i handleden, så det blir lite strålning framöver antagligen.

Konstigt hur hjärnan fungerar. Min syster berättade för mig att när barn är sjuka gör de ingen stor grej av det för de förstår inte att de inte alltid kommer kännas så här, att det kommer bli bättre. Jag är nog där fortfarande. Jag kan se folk göra saker jag inte klarar av så bra och tänka: herregud hur orkar ni! Det kan vara saker som att stå upp på bussen, att gå upp för en trappa utan att flåsa, sätta sig på huk och inte behöva använda hela kroppen för att ta sig upp. Hur som helst är jga tacksam för varje dag. Jag fick en underbra jul med familjen, när vi lika gärna kunde spenderat en på sjukhuset i ett töcken, som i somras.

Igår sov mina syskonbarn här, och jag slogs av känslan hur mycket jag älskar dem! Hjärtat svämmar över!

Nu känner jag mig hemmastad ordentligt, känns så skönt att vara "hemma".

Skulle lagt upp bilder från helgerna, men sladden har krypit och gömt sig.